Idag är det mycket vanligare med golvvärme än för bara 30 år sedan. Numer har de flesta nybyggda villor värme i golvet och även vid större renoveringar av äldre hus monteras det in. Mest nytta gör golvvärme i hus som byggs på betongplatta där golvet annars blir kallare än i hus med bjälklag. Speciellt golv med klinkers eller annan stenbeläggning blir varmare och behagligare. Men golvet behöver isoleras väl om nyttan och energiförlusten skall harmoniera. När man värmer upp golvet är detta samtidigt energibesparande eftersom värme alltid strävar uppåt. Numer är alla sorters golvvärme en god investering även för att kostnaderna för material har stabiliserats.

Typer av golvvärme

Huvudsakligen finns idag tre olika huvudsystem som värmer golv. Det är luftburen, värme med vattenledningar och eluppvärmt golv. Den sistnämnda finns i två vanliga typer, folie eller kabel. Elvärme är vanligast under klinkers men kan även monteras under trägolv, vilket dock kan skada träet vid hastiga temperaturskillnader. Luftvärme drivs av fläktar där den varma luften går genom rör som är ingjutet i betonggolvet. Vattenburen värme leds i rör av stål, koppar eller polyeten. Denna typ är ett lågtemperaturssystem till skillnad mot värmeelement som drivs med system av hög temperatur. Nackdelen med luft- eller vattenburen golvvärme är att det tar lång tid att värma upp. Och om bottenplattan inte är mycket väl isolerad sipprar värme ut till den underliggande marken och man får på så sätt en energiförlust.

Hypocaust – lite historik

Det är det latinska ordet för centralvärme vilken golvvärme tillhör. Hypocaust användes till och med av de gamla romarna som byggde rör i väggar och golv. Under svalare tider användes de för värme och under sommaren kyldes husen med kallt vatten. Så företeelsen är inte ny, men att det skulle dröja mer än tusen år innan vi i vår kalla nord skulle anamma uppfinningen är häpnadsväckande.